Är verkligen urusel på att uppdatera, usch och fy, över en månad sen. Nu får jag allt skärpa till mig känner jag...
På ett sätt är det nog väldigt bra att jag inte har uppdaterat på den senaste tiden, just för att det har hänt så pass mycket, be happy för det!

Ska vara ärlig och säga att jag inte är på något särskilt humör att uppdaterna nu heller, men många gnäller att jag inte visar något levnadstecken, förstår er. Men jag orkar inte, mår skit och allmänt psykiskt och fysiskt dåligt, tror det eller ej! Den glada och spralliga Evelina, finns tyvärr inte längre, har gått tillbaka till den "riktiga evelina", bitchig och alldeles för mycket attityd för mitt bästa. Men ni får stå ut..

Kände att detta blev ett väldigt negativt inlägg, men shit the same. Ni vill har sanningen, here you go!

Puss på er :-*

En Saknad, En en sorg, En jävla massa minnen.
Det finns något inom mig som aldrig någonsin försvinner.
En obeskrivlig känsla, både kärlek och hat
Jag gjorde allting, men jag fick ingenting tillbaks.
Nu känns det som om livet börjar gå i samma spår.
Saknar livet som vi hade men nu börjar jag förstå.
Det kommer aldrig tillbaks, måste glömma det som va.
Du har förändrat dig så mycket, du är inte den du var.
Du är lycklig utan mig, jag ser du skrattar och du ler.
Men va fan ska jag göra, jag bara fejkar mer och mer.
Jag säger att jag glömt de, jo att allt är helt okej.
Men fuck it, hur ska jag nånsin glömma dig.
Det var du och ja för alltid, det var så de skulle va.
Det var bara med dig som jag kunde må bra.
Men nu är det försent, jag har förlorat allt de bra.
Det enda jag har kvar är tomma ord som du sa.